Sydsvenska 2-milen (04/11/2012)

Jag kunde inte gjort så mycket bättre idag. Jag tyckte att det var svår orientering, det var långt och jag är inte särskilt vältränad.

Omständigheterna: Tre plusgrader och regn. Hyggen, mycket mosse och kärr, släpspår. En förbannat liten karta (1:15000).

När masstarten gick stod jag till slut ensam kvar för att läsa kartan. Till slut släntrade jag iväg lite så att arrangörerna kunde förbereda för nästa startgrupp :-) Jag insåg direkt att det skulle bli svårt idag, men kände mig ändå ok med det. Kanske för att man skulle få komma tillbaka till startpunkten och dricka blåbärssoppa med jämna mellanrum.

När jag såg kartan bestämde jag mig för att köra så säkert som möjligt. Sedan fokuserade jag bara på det som låg närmst framför mig och efter ett tag hade helt plötsligt sprungit en mil och därefter kändes allt som en bonus.

Det positiva jag tar med mig är att jag:
- aldrig gav upp
- valde säkra, lite längre vägar
- delade upp sträckorna i små bitar
- hade bättre kartkontroll än normalt
- sprang längre än jag någonsin gjort innan (även om jag läste karta och gick en hel del)
- aldrig var vilse, lite osäker ett par gånger, men inte mer än så!

Som sagt, i dagsläget kunde jag inte gjort det så mycket bättre. Jag är stolt och nöjd.