MTBO-WC - Open Long (2014-07-18)

Efter att ha jobbat som startfunktionär hela dagen under världscupen i MTBO, utan avbytare, kissepauser eller lunchpaus, så var det dax att cykla Öppen lång bana på Äspet. Äspet är naturreservat och man får annars inte lov att cykla på området, men de hade fått tillstånd att arrangera tävlingen under 5h. Jag var taggad till tusen när jag startade. Jag hade spanat in alla elitarnas startprocedurer hela dagen, så nu visste jag hur jag skulle göra för mest optimala start. Redan i första kurvan efter start så pajar dock kedjan. Karl som stod och väntade på sin tur att starta hade blinyckeln, så om jag skulle ha möjlighet att byta kedja så var jag tvungen att fånga honom innan han begav sig ut. Så det var bara till att springa in mot start med cykeln. Jag fick tag i bilnyckeln 30 sek innan han startade. Hämtade kedjan i bilen. Men då kom nästa problem. Hur tusan skulle jag byta den själv utan rätt verktyg?? Sprang tillbaka till startkön, där jag frågade runt efter en kedjebrytare, som jag tilll slut fick låna av en tjej. En funktionärskollega hjälpte mig att byta kedjan, med lite support ifrån hans 3 åriga son som stod bredvid och noggrant inspekterade jobbet. Jag hann precis lämna tillbaka verktyget till tjejen innan hon skulle iväg. Och sen fick jag ställa mig sist i kön (fick dispans för omstart då kedjan hopppade av precis efter starten och det var motionsklass. Normalt sett så får man inte starta om).

Jag var återigen taggad till tusen, och körde på bra. Kom lite för långt i villaområdet till K4, då det går så himla snabbt att man knappt hinner reagera att man ska svänga när man får syn på en stig. Man kan jämföra MTBO med sprint. Man är tvungen att vara med på kartan hela tiden för att inte tappa bort sig vilket kan vara lite krävande när man samtidigt ska ha koll på kartstället, cykeln, och andra mottävlande och bilar (så att man inte kör o krockar).

Det gick ok fram till K8. Jag vet fortfarande inte riktigt vilket som skulle vara det bästa vägvalet till K9. Problemet med mitt vägval var att jag hela tiden mötte cyklister på den smala skogsstigen som skulle till K21, in mot mål. Så jag kunde inte cykla särskilt snabbt här. Vissa äldre manliga tog de öppna banorna på blodigt allvar och visade ingen hänsyn till andra medtävlanden, så det var bäst att se upp!!
Jag fick dessutom värsta utskällningen då jag råkade cykla in på en privatmark, vilket resulterade i dne lilla knorren på väg till K9. Väl framme vid K9, så skulle jag ta ett pedaltag för att komma ivåag. Då säger cykelkedjan "kacklåånk" och kilar sig fast melan navet och bakväxeln och det går absolut inte att dra loss den med handkraft. Så efter en väldigt mycket svärandes och kämpandes så får jag BÄRA cykeln hela vägen in i mål (då bakhjulet inte rullade pga av den fastkilade kedjan)..
Efter jag kom i mål stod jag tappert o väntade på att Karl skulle komma in i mål. Efter 40 min gick jag o fråga i sekreterariatet. Och det visade sig att han kom i mål för 1h sedan.. Jag hade ingen mobil, så fick låna en funktionärs mobil, men Karl svarade inte. Vår bil stod parkerad 3km bort, vid starten, och jag hade ingen cykel som funkade. Då erbjuder sig funktionären att jag får låna hans cykel (som är x-antal många tusen kronor finare än min) att jag kan cykla bort till bilen o se om jag hittar Karl.
Och mycket riktigt så sitter Karl där och väntar glad i hågen, men utan mobil, (då den låg i handskfacket, och jag hade bilnyckeln). Så kan det gå när man inte har klart för sig vart man ska mötas upp efter målgång.