Hedjakten DH6 (14-10-2012)

Det svåraste med Hedjakten är den kvalfyllda stund när man ska dela upp kontrollerna mellan sig. Det kan gå så fel och det är lätt hänt att man missar att ta med någon kontroll. Eller att den ene får för många kontroller och den andre får vänta 20 onödiga minuter i mål på den som fick för många kontroller. I år skulle vi också lägga lite fler kontroller på mig än vanligt för att jag springer snabbare nu. Gaaah! Vi la 3 minuter på att stå där och stryka över och ändra oss. Det blev väl egentligen rätt bra - med tanke på att Håkan slog upp sin lårskada igen och inte kunde springa så fort. Men annars hade det varit smartare om han tagit 21an för det var en väldigt, väldigt lång väg för mig dit - och sen samma väg tillbaka.
Jag sprang så fort jag kunde och bommade inte något. Håkan och jag hade sprungit ungefär samma distans, 7,1 km cirka. Han drog ner ordentligt på tempot eftersom han hade ont i låret. Ändå kom vi i mål exakt samtidigt. Så är det - min toppfart är hans lugna skade-fart...
Vi kom på 7e plats av 27 lag i DH6 så det är vi nöjda med.