Påskafton (2013-03-30)

Jag kan springa långt nuförtiden, så rätt vältränad är jag. Men jag kan inte springa snabbt. Och jag kan banne mig inte springa orientering. Idag kom jag faktiskt sist. Och då hade jag väl egentligen inte gjort någon tok-bom, men jag slarvade med fin-orienterandet och tog dumma vägval på vägvalssträckorna. Och då blir det liksom inga bra tider, heller.

Lite kan jag skylla på att jag på väg till första kontrollen sprang rätt in i en grangren som träffade mig i ögat. Det sved och jävlades men jag kunde fortfarande se som jag skulle och linsen satt kvar så jag tänkte att det var nog inte så farligt. Bad Håkan som jag träffade strax efter att ta bort det värsta gran-grejset ur ögat och då sa han att det såg blodigt och läskigt ut. Då blev jag så skärrad så jag helt tappade koncepterna och inte visste vad jag höll på med. Tyckte första bästa kärr som kom var det min andrakontroll borde ligga vid och hade inte koll på avståndsbedömning eller nåt.

Men jag gick ut på hygget i söder och redde ut det där med stenmurarna och avstånden och livet och synen och så hittade jag rätt. Sen ut på vägen och fattade ett ohyggligt korkat vägvalsbeslut där jag var ute på sightseeing på halva kartan ungefär. Väl framme vid trean lyckades jag med konststycket att faktiskt hålla rätt kurs rakt fram till fyran. Det lyckades jag inte med fram till femman, där höll jag på att irra mig upp i det gröna tätområdet innan jag besinnade mig.

Vidare mot sexan återigen över halva kartan, och här hade det nog varit bättre att välja vänster om det andra grönskogspartiet.

Sen till 7 och vidare till resten av kontrollerna ser det rätt OK ut på rutten, men i verkligheten tvekade jag mycket på väg till 7an (varför inte bara springa norrut tills jag kom upp på åsen?) och kontrollplocket i slutet var jag och besåg i princip varenda kontroll vid varenda stenröse på vägen till mina egna. Massor av onödig tid här där det skulle ha gått fort, fort.

Sist, alltså. Och med ett rött öga. Yej!