DM medeldistans (08/09/2012)

1: Redan i starten märktes det att det här var ett vandringsområde, massor av småstigar som inte fanns med på kartan utan bara ställde till det för mig.

2: Jag hittade kontrollen direkt. Däremot stämplade jag den inte eftersom jag på vägen dit hade kollat kontrollnumret och sett att det var 102 och kontrollen jag hittade hade nummer 101. Det hade minsann stått på PM att kontrollerna satt tätt så jag letade tappert vidare. Till slut kollade jag i desperation en gång till på definitionerna och såg att jag läst på fel kontroll. Det var tredjekontrollen som hade nummer 102...

3: För en gångs skull valde jag den lättlöpta vägen. Synd bara att det var så kort sträcka - jag hade lite svårt att ställa om till 5000-skalan. Strax innan kontrollen passerade jag mellan två enorma stenar (de ser ut som två njurar en bit sydöst om kontrollen) och tänkte att "hit måste vi åka med barnen" och "varför har jag inte kamera med mig"!

4 och 5: Ytterligare en samling imponerande stenar och lite backe upp till en härligt fri, lättlöpt sträcka.

6: Jag blev så glad av att få springa på lite så jag fortsatte över ängarna utan större eftertanke. Jag är ju så dålig på att kolla kartan samtidigt som jag springer! Först efteråt insåg jag att jag sprungit nästan dubbelt så långt mot vad som var nödvändigt.

7: Nu fick jag betala för att jag sprungit fort. Jag springer gärna fort, men tyvärr är jag inte så BRA på det - jag blir väldigt trött av det. Efter löpsträckan var det en brantare backe och då ångrade jag så bitter min anmälan till det där fjälloppet nästa år...

8: Inga problem, men snart började det...

9: Evighetskontrollen. Någonstans slarvade jag å det grövsta. Förmodligen redan när jag rundade utsiktsplatsen, jag skenade på för långt helt enkelt. Jag tänkte att jag skulle följa den lilla stigen och sedan ha stenmuren som sista säkra, men helt plötsligt stod jag på en stor stenhäll och letade muttrande efter kontrollen. Hittade den inte och fick det inte att stämma, branterna skulle ju vara på den norra hällens norra sida? Efter dum-envist tragglande runt ikring hällarna joggade jag till slut iväg för att leta upp en säker punkt. Inte ens det lyckades, men en vänlig dam upplyste mig om hur fel ute jag faktiskt var. Nu skulle man kunna tro att det gick bättre, men det kan jag tyvärr inte riktigt påstå. Jag gjorde så många dumma misstag så vi kan väl nöja oss med att jag till slut hittade den. Efter 23 minuter...

10: Med nian i i färskt minne får man nog säga att jag så gott som spikade 10:an :-) Det var lite lotto, men nu kunde jag minsann hålla huvudet kallt och identifiera stenarna på kartan och gick runt till rätt sten. Häpp.

11: Nu var jag lite grinig och iddes inte ens ta ut ordentlig kompassriktning, jag tyckte nog att jag kunde sona mina tidigare misstag genom att hitta ändå. Och det gjorde jag även om jag kom lite snett på det och fick kontrollera ett par andra stenar innan jag hittade rätt.

Resten av kontrollerna gick ungefär som man kan tänka sig att de borde gå för mig, hyfsat okej. Lite snett och vint, lite långsamt men ändå stabilt.

Trots debacklet vid nian var det roligt och jag önskar givetvis revansch. Kjugekull - jag kommer tillbaka!