HighCoast 2-days, E2 (17.07.2013)

Ja. Det gick alltså sämre idag än igår fast jag redan igår valsade runt i evigheter i den här för mig alldeles för svåra terrängen. Angående mitt gnäll om min otillräcklighet i allmänhet och den örnsköldsvikska terrängen i synnerhet - läs min kommentar till HighCoast 2-days E1.

Idag var det ÄNNU högre upp till start. Sista biten klättrades rakt uppåt i branter och över hällar. Man fick liksom leta efter nästa snitsel-till-start, och vända hakan uppåt. Aha, där uppe!? Och väl uppe (nej, inget vatten vid start i dag heller) var jag helt orolig för att mitt ena barn hade kommit bort. Lisa skulle nämligen springa en öppen 2-karta. Erik kände inte för att springa, men skulle följa Lisa till starten. Alla korta klasser (även barn och äldre) hade samma startplats som jag, samma klättring... Och jag hade sen starttid och borde ha mött Erik på väg tillbaka till TC från startplatsen. Men det hade jag inte. Inte någonstans. Så undrade jag förstås hur han klarat klättring först upp och sedan ner från startplatsen, i vanliga tygskor med hala sulor och varför han sedan försvunnit. Inte bästa uppladdningstankarna inför start vill jag lova.

Väl iväg SKULLE jag hålla hårt i kartan, inte dra iväg i fel riktning och hålla koll på tydliga saker att läsa in mig på. Visst, det gick hyfsat bra till och med 4e kontrollen. Sen var det en ohyggligt lång vägvalssträcka till 5an. Jag tänkte ta stigval hela vägen, men efter vätskekontrollen vid sjöns södra spets funderade jag ändå lite på att gå tvärsöver. Hittade inget bra ställe att klättra uppför branten (trots att starten gick där igår) utan tog stigarna runt i stället som jag tänkt från början. Det var inga lättsprungna stigar. Det tog läskigt lång tid. Det var varmt. Alla backar var jobbiga. Hjärnan rann ut och upphörde att fungera. Så när jag gick in på de sista 300 metrarna mot 5an så gick jag i fel riktning. När jag tyckte att kontrollen skulle infinna sig så gjorde den inte det. Försökte läsa in mig på ett stort berghällområde (vagt gult på kartan). Hittade inte. Hittade ett till berghällområde. Vilket var nu med på kartan? Borde förstås ha gått söderut för att försöka läsa in mig från stigen, men hjärnan hade som sagt var slutat fungera. Och jag letade i fel område. Vad jag borde ha hittat var min 6e kontroll, för jag var där, men den såg jag faktiskt inte. Och nu hade jag varit ute i ungefär 75 minuter redan eller så.
Jag bröt. Gick norrut och tänkte att "målet hittar jag väl?" Jo, det gjorde jag. Det är faktiskt bara den andra gången någonsin jag brutit i en nationell tävling och det är riktigt trist. Jag var liksom inte riktigt i rätt sinnesstämning inför O-ringen i Boden, kan jag säga.

(Och Erik, då? Jodå, han var tillbaka på TC. På något vis hade vi ändå lyckas passera varandra när jag gick till start.)