Havs-OL dag 1 (29.06.2013)

Orientering i detaljrik kustteräng innebär bergshällar, klippskrevor och buskage som alla är förvillande lika. Och kontroller nedtryckta i tidigare nämnda klippskrevor.

Äventyrsfaktorn var hög när man kravlade upp för branta hällar och hasade sig ner för mossiga branter. Naturen var fantastisk. Jag var inte lika fantastisk...

Jag borde använt mitt kompass mer för att kolla av riktningen, det var för svårt för mig astt läsa detaljerna, eller snarare att hålla isär dem. Jag hade svårt att improvisera, dvs jag tog mig åt mitt tänkta håll, oj - där är en brant jag inte tar mig upp för, då får jag gå runt. Sedan är jag ur spår utan att jag riktigt märker det.

Det var fler än jag som var vilse och när jag hade totalkoll stötte jag på en ungdom med förtvivlan i blick och vi sprang tillsammans ett tag och jag försökte hjälpa honom och verkligen visa verkligheten och kartan, men jag tror han var för stressad för att ta in information så vi joggade mest åt rätt håll och sedan pekade jag iväg honom i hans riktning.