Göingeträffen (28-09-2014)

Det är ett år sedan jag sprang den här rundan och jag kommer ihåg den ganska detaljerat eftersom jag gick (och ibland joggade) den tillsammans med lille sonen.Han hade tröttnat på stigarna i U-klasserna och ville ha riktig terräng, så vi tog en Ö7 tillsammans.

Ut från startpunkten minns jag att jag gick emot kompassen - det kändes fel ända in i märgen. Så klart blev det snett då. Det märkte vi på att vi trasslade in oss i björnbärsnår.

Vid K3 belönades lilleman med lite energidryck (nyponsoppa) och det var väl tur för näst på tur stod kärret, som inte var så blött, men väl bevuxet med ett grivt gräs som gick upp till öronen på sonen. Han kämpade på ganska tappert, men när vi kom till det ljusgröna söder om kärret fick han lite nog och tog rygg på mig.

Det var väldigt grönt och tätt och det gick mycket långsamt att klämma sig fram där. Väl ute sa A med hög (och kärleksfull, vill jag tillägga) röst "Mamma, du är en riktig bulldozer, du!". Jag antar att det är en svårslagen komplimang från en sexåring.

Sedan larvade vi på ganska bra och på slutet gick han till ocg med på att springa, för då var det sådan där tråkig stig igen.

Det var en riktigt trevlig runda med en liten kille som gav mig skavsår i öronen under de 100 minutrarna vi var ute och travade i.