Bosarpadubbeln dag 2 (19-08-2012)

Förutsättningarna: 28 grader varmt och väldigt nödig på alla sätt och vis. Jag trodde att det fanns toa vid starten men det gjorde det inte och tiden var för knapp för att springa tillbaka. Gilla läget.

Efter förra helgen visste jag att jag skulle kunna få irra runt ett bra tag och en ganska lång sträcka, alltså hade jag för första gången vätskebälte och en näve russin med mig. Man kan ju inte alltid ha turen och hamna mitt i blåbärshimlen som jag gjorde under O-ringen.

Redan till 1:an var det en långsträcka och jag tog den lite säkrare vägen, så här i efterhand hade det säkert varit lika bra att springa ännu lite längre på vägen och svängt in vid bäcken istället.

Fram till 2:an hade vattenflaskorna hoppat ur bältet ett tiotal gånger redan och jag övervägde att dumpa dem. Men vart då? Bara att bita ihop och förbanna sin snålhet som gjorde att jag köpte det för 29:90 på Ullared. Inga problem att hitta kontrollen. Jag upplevde att jag gick rakare än spåret visar, vilket iofs kanske är lite oroväckande...

Lång, lång väg till 3:an och jag började traggla mig igenom grönområden med hjälp av ledstänger. När jag pratade med Guldgossarna efteråt sa alla med bestämdhet att jag skulle sprungit på vägarna väster om mitt spår. Jag övervägde aldrig det, jag tycket att det verkade vansinnigt långt. En erfarenhetsgrej antar jag, att se vad som är rimligt att springa eller ej.

Den 4:e kontrollen låg sedan i det snårigaste elände jag varit i på länge. Med en sikt på 3 dm var det ett fasligt lyftande på grenar för att se om de hade gömt en kontroll någonstans. Ren tur att det gick så pass snabbt att hitta den som det faktiskt gjorde.

På väg till 5:an fick jag springa av mig lite, för ingen kan ju påstå att jag fått ta i så mycket ännu. Ungefär nu började jag också vara glad för mitt usla vattenbälte som trots allt huserade två flaskor ren kärlek!

Vägen till 6:an gick ganska bra ända tills det kom en frejdig herre om sprang om mig och jag mer eller mindre omedvetet hängde efter honom lite grann. Helt plötsligt slutar jag att ha stenkoll på vart jag är (och då var det ändå inte så att jag trodde att han var på väg till min kontroll...) och då gick det som det gick. Till slut tog jag mitt förnuft till fånga och läste in mig ordentligt.

Till 7:an gick det oändligt långsamt eftersom det var grön, grönt, snårigt, snårigt. När jag kände att jag tappat riktningen efter att jag hade passerat skogsvägen så beslöt jag mig för att vända om och ta en säkrare väg. Även den ganska snårig och det gick inte fort! När jag närmade mig kontrollen såg jag en mindre folksamling och siktade på den, bara för att inse att de inte hade hitta kontrollen och då vände jag åt det håll jag faktiskt varit på väg och gick rätt på kontrollen.

Lite stärkt av det och av russinen fortsatte jag till 8:an där jag uppenbarligen spårade ut helt precis innan kontrollen, konstigt nog, jag tyckte jag var väldigt noga och vet faktiskt inte riktigt vad jag gjorde för fel.

Nu var jag hejdlöst trött på att huka under grenar och traggla mig genom snåren och ett litet tag övervägde jag att springa långa vägen runt till 9:an, men ångrade mig när skogen norr om vägen såg riktigt inbjudande ut. Rakt på kontrollen och till 10:an var det bara en kort skoknytning som sinkade mig.

Inte riktigt samma sköna känsla idag, men jag tog mig ändå runt utan några större navigationsmisstag.