TPIF Romeleåsen (28.08.2014)

Jag anträdde färden jättesent pga obligatoriskt sektionsmöte, men min trogna turboladdade personvagn tog mig raskt till startplatsen, där jag hejades på av käcka, positiva banläggare.

Började i ett (enl min mening) raaasande tempo och käkade såväl kontroller som terräng medelst min berömliga löparfysionomi och mitt hart när oövervinneliga löparhuvud.

När jag närmade mig 8-an så visade kompassen plötsligt fel (se kartan om du inte vill tro mig på mitt ord), men inte ens detta kunde hindra mig idag! En stortå stukades, men käkar bets ihop. Framåt kamrater!

9an, 10an, 11-12-och sista. Jag kastade mig över den virtuella mållinjen såsom en rasande tävlingshingst (nej, inte stridshinghst). Fradgande. Nöjd.

Enda lilla smolket i den skummande glädjebägaren var den oväntat goda konkurrensen, men detta skall ju sannerligen inte läggas MIG till last.