Höstyran II (2012-09-30)

Dag 2 på Höstyran i träskmarkerna. Eftersom det var oklart om vi kunde åka blev det öppna klasser för både mig och maken. Öppen 9 slog vi till med. André startade innan mig och jag tänkte att det var skönt för då behövde jag inte oroa mig för barnen, då skulle han hämta ut dem i tid.

1: Jag hade problem redan med att identifiera starten. Visst jag såg ju triangeln, men jag tyckte att vi var efter det öppna området öster om vägen. Eftersom jag inte fick någon känsla för terrängen tänkte jag ta väg till största delen till 1:an för att komma igång. Det var bara där att när jag började jogga iväg mot startfållorna stirrade folk så konstigt på mig så jag vände om stretade ut i terrängen. Förstår inte varför jag var så mesig - jag försöker väl bli en orienterare?

2: På väg till 2:an gick trampade jag ner i ett dike (i kanten på fältet norr om sjön) och när jag gled ner till magen utan att känna botten blev jag riktigt rädd och kastade mig runt och grep tag i buskar och vad jag fick tag i och drog mig upp. I ett par sekunder övervägde jag att strunta alltihop men tänkte att bara jag joggar så blir jag snart varm igen.

3 och 4: Inga svårigheter, men jag höll mig till vägarna så jag gjorde det lätt för mig.

5: Gick bra fram tills jag var i höjd med det opasserbara vattnet, då fick jag inte riktigt ordning på dikena och kunde inte placera mig med säkerhet på kartan. Joggade runt och inspekterade lite och sedan gick det bra. Strax efter kontrollen stötte jag på maken och genast försvann min godmodiga inställning till barnens stund i barnpassningen - jag tänkte väl att han skulle vara i mål vid det här laget...

6: Inga problem, stötte på maken igen.

7: Kontrollen var gömd från mitt håll och det var i skock tillsammans med andra vilsna själar som den upptäcktes. Dock inte maken.

8: Well, vi var lite många så det blev inte så mycket orientering. Stötte på maken igen. Försökte springa ifrån honom ut i från kontrollen bara för att inse att jag slarvade igen, tog ingen nogrann riktning utan skenade bara på.

9: Maken kom i fatt mig och vi gjorde sällskap efter vägen, vid fyrvägskorsningen släppte jag honom och malde på i mitt tempo - jag hade varit ute i drygt 1,5 timme nu och var trött. Strax innan kontrollen var det mosslöpning igen och nu kravlade jag mer på alla fyra än jag sprang. Mest för att jag snubblade hela tiden. Jag kom förresten i kapp maken vid kontrollen.

10 - mål: Inga problem.

Det var en kämparrunda där jag slet mer mentalt, även om jag så klart inte är fysiskt klar för den här typen av löpning heller. Däremot kommer jag att springa fler sådana här klasser eftersom det gagnar mitt huvudmål i augusti 2013!