Tormestorpsträffen (2012-08-12)

Äntligen dags igen!

Denna gången under viss tidspress, vilket skulle visa sig vara förödande. Jag hade båda barnen med mig och på eftermiddagen väntade andra utflyktsplaner.

Vi värmde upp med miniknat och därefter lämnade jag in dem 15 minuter innan start på barnpassningen. Det sista L säger är "Mamma, spring inte så länge!"...

Till 1:an springer jag lite för långt, jag väntade på komma på skogsvägen och sedan följa den till branten, men den var så otydlig (eller var jag så ouppmärksam) att jag skenade vidare tills det kom en bäck. Då var det bara att vända tillbaka. Lite deja vu-känsla på det där beteendet...

Vägen till 2:an var väl okej,men jag kände mig helt säker på vart jag var från det att jag vek av från ledningsgatan till kontrollen även om jag hittade den direkt.

Därefter körde jag säkert till 3:an, kanske skulle jag följt vatten draget som sneddade dit istället, men där såg så snårigt ut att jag valde att fortsätta på vägen.

På väg till 4:an sprang jag mellan våtmarkerna, inte igenom som det ser ut enl GPS-spåret, och sedan upp på kullen där jag fick sno runt ett varv för att hitta kontrollen, det var väldigt slyigt där. Likadant blev det in till 5:an. Vägen dit gick bra, men i vvåtmarken var det ljusgrönt med dålig sikt, men jag hade tur och sprang rätt på kontrollen.

Dagens stolthet var vägen till 6:an där jag kunde följa en höjdkruva med största säkerhet - kändes mycket bra!

Nu hade jag varit ute i 45 minuter och började bli rejält törstig och kände att jag hade lite dålig energi. Svårt med frukost innan förmiddagsrace tycker jag, jag får håll lätt och vill inte äta för mycket. Inte dricka för mycket heller då jag avskyr när det skvalpar i magen.

Efter en bits stiglöpning bar det brant uppför till 7:an och återigen gick jag på kompass i tät växtlighet och kände mig osäker, men ramlade på kontrollen ganska exakt. Lite tur, tror jag bestämt. På andra sidan backen hägrade vätskekontrollen - oh ljuva vatten!

GPS-spåret ligger lite tokigt till 8:an för jag följde stigen innan jag vek av ut i ungskogen och här var det återigen tätt och svårt att se kontrollen, men efter ett par snurr hittade jag den, jag måste verkligen svept förbid den i första varvet.

Till 9:an gick det lite snett till bron och sedan valde jag att följa åkern istället för att gena över backarna, jag började känna av energibristen mer och mer. Vägen till 10:an är jag mycket nöjd med, jag visste var jag var hela tiden. När jag skulle bort från 10:an däremot, gick det sämre. Jag beslöt mig för att ge mig ut till vägen och ta det säkert till 11:an men jag kom aldrig till någon väg (nu ser jag att har dragit för mycket åt öster) och sedan när jag väl läste in mig spring jag för fort eller för långt mot vad jag trodde att jag var på kartan så jag fick springa tillbaka för att ta 11:an.

Väl där såg jag att klockan började närma sig 12 och då insåg jag att ungarna behövde lunch, för de skulle inte stå sig på vars en banan en hel förmiddag och därför fick jag vakert sätta av enklaste vägen mot målet för att undsätta dem innan de rev barnpassningen. Eller kanske snarare undsätta barnpassningspersonalen.

Dagens lärdomar är att jag kanske borde börja springa med lite vätska eller energidryck för att slippa känna mig svagare än nödvändigt. Det kan ju lätt bli så när man envisas med att vara ute i två timmar ;-) Och att jag kanske ska springa kortare, lättare banor när jag har barnen med mig, nu kändes det väldigt stressande att veta att L saknade mig.