TPIF Käglinge (2014-06-03)

Vad kan vara skönare än att springa över orört vått gräs och känna orienteringsskorna fyllas av svalkande vatten? Möjligen en orgie i kontrolltagning med oavbrutna riktningsförändringar! Ingen tid att grunna över vägval och sån't tjafs - nej full fart hela tiden.

Oftast fanns det ju en stig att sikta på, och det svåra var att komma ihåg skalan och inte springa förbi. Eller var det alla vattendropparna på glasögonen?

I vilket fall som helst var det himla roligt, och förutom några småfel till 10-an och 21-an gick det bra för mig. Ja, och så stukade jag ju ena foten när jag ramlade ner till 12-an, men det gick ju över (och jag har ju faktiskt två).