Havs-OL dag 2 (30-06-2013)

Om det här var dagen när jag skulle visa vad jag går för, så ber jag att få tacka för mig...

"Nu ska vi vara koncentrerade" så Håkan från MOK till mig vid starten. han borde bankat in det i skallen på mig. Och gett mig en picknickväska att ha på resan.

K1: Vid en brant börjar jag OMÄRKLIGT (jag svär!) att glida nordöster ut istf för min tänkta väg sydöst. Men fint tänkte jag, där är kontrollen. nummer fyra, ja!

K2: Tappade stegräkningen och höftade lite: "Nu måste jag vara framme." Hittade ingen kontroll, vimsade tillbaka. Mötte Leif K som undrade om jag visste var jag var. Väste ett bistert "nej" och fick en hjälpande pekning. Hittade rätt (du ska få så mycket kaffe du vill, Leif!)

K3: Förmodligen dagens bästa kontroll, men den var å andra sidan på krypavstånd från den förra...

K4: Inte för att jag vill skylla i från mig, men här tycker jag att det var lite missvisande att ängen vi sprang över var gulvit. I verkligheten var den precis lika gul som ängen norr om stenmuren. Jag sprang alltså mer söderut för att hitta stenmuren. Hittade inte den och gav mig iväg mot kontrollen. På ett ungefär i alla fall.

K5: Helt OK, förutom att jag var lite osäker på väg bort från K4. Men spik på kontrollen i alla fall.

K6: Hittade pölarna, men var uppenbarligen oförmögen att ta ut rätt kompassriktning. Sprang runt lite och såg sedan en hel räcka löpare dyka ner i en skreva under en gran. Bästa att kolla läget - bingo!

K7: Jag gick inte ens ut från kontrollen i rätt riktning... Kanske berodde det på att självförtroendet var så i sank att jag glatt skuttade efter en bunte juniorer eller så var jag rätt och slätt usel. Men idag fick jag i alla fall hjälp av en en ynglig som på många sätt motsvarade den jag hjälpte igår. han hade nämligemn hittat en av sina kontroller (inte den han skulle till, men ändå!) som var vid branten jag var nere och vände vid innan jag gav mig av åt rätt håll. Väl uppe på hällen frågade jag en man som pekade på ett ställe som jag misstrodde mer än mig själv. Gav mig av vidare norrut och konstaterade nästa häll, vände tillbaka och hittade rätt.

K8: Jag är osäker på om jag borde blivit diskad här. Det stod att man inte fick passera dubbelstreckade staket om det inte gick en stig igenom eller var en utmärkt passage. Här var det em liten stig och i en avdelning i staketet hade man inte satt undertråd och då antog jag att tanken var att folk skulle kunna krypa under. Så här i efterhand är jag väldigt osäker, det var nog en smådjursstig... I övrigt får man väl nästan kalla den här kontrollen en succé.

K9: Jag hade i alla fall nästan rätt riktning. Dessutom insåg jag snabbt att jag hade smitit förbi och hamnat i träsket. Här teamade jag nu upp med en lika missmodig Växjökvinna. hon var dock inte lika hungrig som jag och hade därmed en aningens bättre humör.

K10: Här uppe var det som en labyrint, allt såg nästan likadant ut. Jag, Växjökvinnan och en borttappad dansk tjej gick till slut skallgång efter den gömda kontrollen. En effektiv men manskrävande metod.

K11: OK väg till kontrollen även om jag redan när jag kasade ner för branten från K10 tappade riktningen. Sprang sedan på kontrollen av ren tur antar jag.

K12: Diskningsvarning igen. Tydligen hamnade jag på tomtmark, men det var otroligt svårt att avgöra eftersom när jag gick över den första hällen trodde jag att var på hällen NV om tomtmarksspetsenoch att jag efter stenmurtsövergången var i det grönrandiga. Så det var en vildmarkstomt! (Slut på försvarstal.) Här mötte jag upp en D5:a som också varit ute väldigt längte och nu bara gick eftersom hon insett att hon bara sprang fel om hon försökte springa. klok kvinna. Inte var hon hungrig heller.

K13: D45:an och jag la upp en nogrann strategi som var nästan klockren. Vi gick först till fel sten.

K14: Ny noggrann strategi tillsammans med D45:an som gav gott resultat.

K15: Nu grät jag nästan av glädje över att snart få vara i mål.

MÅL!!!!! (Och nej, vi sprang inte fel - de har faktiskt satt mål-ringen fel! Lovar att det inte är en bortförklaring!)