Pan-våren lång (2012-03-04)

Många sega backar idag - orken fanns inte riktigt på plats. Första halvan av banan idag gick OK (fast segt i backarna). Andra halvan av banan gick inte OK. Faktiskt uruselt. Jag tror den långa stigningen från 6 till 7 fick min hjärna att rinna ut genom öronen, för när jag kom upp till toppen där 7 skulle vara kunde jag inte läsa kurvorna på kartan. Jag kom inte heller ihåg det enkla faktum att man kan läsa in sig på torn (ganska tydliga saker att hitta i skogen...). Så jag letade efter kontrollen en bra bit ifrån där den skulle ligga, en bit ner i sluttningen. Och när jag sen hittade den så gick jag ut åt fel håll och kom ut längre ner på vägen än jag tänkt mig (fast jag trodde jag var rätt så jag hann springa ett bra tag åt fel håll innan jag upptäckte var jag var. Kompass är också jobbigt att använda, tydligen). Väl uppe vid 8an gjorde jag om fadäsen från 7an och gick ut fel från kontrollen...9 låg typ 80 m från min 8 men ändå lyckades jag glida ner ända ner till min 10 kontroll innan jag fattade vad jag höll på med. Ner (djupt) till 9an och så klättra tillbaka till 10. Suck. 11an lyckades jag fantastiskt nog hitta vid första försöket och sen gick jag ut rätt från den också. Troligen för att det var typ 10 andra människor som var i krokarna på väg mot mål så jag kunde väl inte springa fel hur jag än försökte.
Och så kom jag på anledningen till att man drar iväg arla söndagsmorgon i 2 grader och snålblåst, 8 mil enkel resa för att flåsa i uppförs-och nerförsbackar och svära över sin klumpighet. Samma anledning som gör att jag ska springa tävling igen så fort möjlighet ges: att NÄSTA gång, då ska jag springa bättre än idag. Minsann. Nästa gång, det är då jag gör kanon-rundan!