O-ringen E4, Ö11 (23/07/2015)

På fjärde etappen valde jag en något svårare bana än gårdagen - skulle fortfarande ta det mycket lugnt i skogen och mest gå, men ville hellre göra det i skogen än på stig. Open 11 är violett i svårighetsgrad, så jag testade den. Och oj, så mycket roligare den var! Alldeles lagom svår för mig, med saker jag kunde läsa in mig från och aldrig vara helt vilse även om jag fick tänka till för att komma rätt. Det gick fortfarande myyyycket långsamt - jag var nog en av de sista i resultatlistan. Men vad gör väl det? Jag hade kul!

1an var lätt, satt uppe på en höjd, så jag tog nog onödigt mycket stig för att komma dit.
2an satt i en kärrkant. Eller, det var nog en kärrkant en gång för länge sedan, innan större delen av etapp 4-orienterarna hade förvandlat det hela till ett gyttjehav med en kontroll mitt i. Och jag som hade köpt sprillans nya OL-skor... det var bara att klafsa ut i gyttjan och stämpla. Sedan var jag lika brun om benen och fötterna som alla andra.

Till 3an blev jag lätt förvirrad av stigarna precis innan kontrollen, och därför lätt hånad av oäkte maken (som sprang samma bana) som susade förbi mig och tog kontrollen med ett "du ska ju inte springa FÖRBI kontrollen, ju" slängt över axeln. Jag morrade och tog mig vidare.

4-5-6 inga problem. Men sedan ut mot 6an så vände jag kartan uppochned, och gick kontrakurs femtio meter eller så innan det gröna framför mig fick mig att fundera över vad jag höll på med, och vände kartan rätt. Det tog en stund innan hjärnan ville gå med på denna kursändring, men sedan gick det bättre över kärret. Hittade 7-8-9 utan problem. Sedan krånglade jag till vägvalet till 10. Jag ville följa det förbjudna området upp till stigen för att få en säker ingång till kontrollen. Men det var många som hade velat följa det området, för stigen som hade bildats intill var klafsig och jobbig och tog tid. Dessutom var stigen jag sedan hittade helt fel och fanns inte med på kartan - en typisk O-ringenstig. Lömskt.
11 utan konstigheter. 12an däremot... hu, den satt i ett område med hög björksly helt utan sikt, och fullpepprat med stenar varav bara de allra största fanns med på kartan. Här yrade jag länge. Och jag var inte ensam - hela området fullständigt kryllade av förvirrade orienterare som letade efter "rätta stenen". Jag var där nästan en kvart, och under hela den tiden kunde en orienterare, en mycket upprörd man, höras vråla svordomar. Han hittade nog inte heller rätta stenen, och var helt klart MYCKET upprörd över detta. När jag väl hittade min kontroll (läste slutligen in mig på kärret på östra kanten samt upp på höjden) så blev jag så lycklig över detta att jag tog helt fel väl ut från kontrollen. Onödigt lång sväng till söder, alltså innan jag gick upp på stigen och vidare till 13.

Långsamt, men roligt idag alltså.